Intervju gjord den 1 december 2016
Hej Linda Portnoff och Erik Wikberg. Jag skulle vilja ställa några frågor till er om Konsten att mäta det omätbara.
Hur kom det sig att ni intresserade er för just det här projektet?
EW: Efter att länge ha forskat om den privata konstvärlden, vars miljöer tyvärr är ganska slutna och finns till för ett priviligierat fåtal, kändes det väldigt givande att forska om offentligt finansierad kulturproduktion som angår alla i samhället.
LP: Frågor om makt har alltid intresserat mig så jag lockades av möjligheten att få undersöka hur konstnärlig kvalitet bestäms och analysera effekterna av det.
Nu har det nästan gått ett år sedan projektet startade. Hur går det? Är det roligt fortfarande?
EW+LP: Faktum är att det är mer roligt nu än i starten. Forskning är i sin natur långsam därför att den är så rigorös. I början av ett projekt gör man ofta mycket utforskande och ibland tung inläsning, bokar ett stort antal intervjuer med olika personer, transkriberar intervjuerna och analyserar dem systematiskt. Det är sådant vi till stor del har gjort under året. När man till slut skriver den slutgiltiga texten är det toppen av ett isberg av ens arbete. Det är naturligtvis också den fasen som är allra roligast.
Vad är det mest överraskande som ni hittills har sett?
EW+LP: Det mest överraskande tycker jag är de stora variationerna som finns när det gäller att tolka vad konstnärlig kvalitet är. Jag skulle gissa att den allmänna uppfattningen om man frågar någon på gatan är att förvaltningar ser ungefär likadana ut och resonerar på samma sätt, men det finns en rikedom av olika svar i intervjumaterialet.
Vilken nytta tror och hoppas ni att den här forskningen kan ha för alla som arbetar i inom kultur och fritid i kommunerna?
EW: I mitt delprojekt om att hantera motstridiga logiker tycker jag att den praktiska nyttan är att medvetandegöra och exemplifiera medarbetarna om att de utsätts för väldigt många olika krav som ofta är motstridiga. I sådana situationer blir alla resultat paradoxala: Det som ses som en framgång enligt ett synsätt blir ett bakslag enligt ett annat. Genom att visa hur dessa motstridiga krav ser ut och ge medarbetare ett språk för hur man kan tala om dem, tror jag att många av de problem som de motstridiga kraven skapar lättare kan förstås och bemötas.
LP: Jag hoppas och tror att det kan vara berikande att få en utifrånblick på de frågeställningar man bär på i sitt dagliga arbete. Våra tolkningar av de kvalitetsförståelser, resonemang, ageranden och beslut som förekommer kan kanske öppna upp för nya tankar och handlingar.
Håller tidplanen för projektet? Blir ni klara till hösten 2017?
EW+LP: Tidplanen kommer att hålla för det vi har planerat, men forskningsområdet i sig vore intressant att utveckla och jobba med även efter 2017. Ju mer man arbetar med ett område, desto mer intressanta och värdefulla saker ser man som skulle kunna göras.
Till sist några korta snabba ”väljafrågor”. Vad tror du att din forskningspartner skulle välja av följande?
Beethoven eller Wagner?
Erik tror att Linda skulle välja Beethoven.
Linda tror att Erik skulle välja Wagner.
Rätt svar är att båda föredrar Beethoven.
Dylan eller Cohen?
Båda tror att kollegan skulle välja Cohen.
Rätt svar är att Erik föredrar Cohen medan Linda föredrar Dylan.
Zola eller Sartre?
Erik tror att Linda skulle välja Zola.
Linda tror att Erik skulle välja Sartre.
Rätt svar är faktiskt tvärtom. Erik föredrar Zola medan Linda föredrar Sartre.
Klassisk balett eller jazzdans?
Här tror båda att kollegan skulle välja klassisk balett.
Rätt! Båda föredrar klassisk balett.
Opera eller musikal?
Båda tror att kollegan skulle välja opera
Rätt! Båda föredrar opera.
Årgångsvin eller mikrobryggeriöl?
Båda tror att kollegan väljer årgångsvin.
Rätt svar är att Erik föredrar mikrobryggeriöl medan Linda föredrar årgångsvin.
Torbjörn Neiman, som intervjuade, tackar och konstaterar att hela projektet verkar gå bra och är spännande samt att de båda forskarkollegorna har några spännande kulturområden där de kan lära känna varandra ytterligare.